Först och främst vill jag gratulera församlingen till 100 år med egen kyrka här i Berlin-Wilmersdorf på Landhausstrasse.

I min familj finns sedan lång tid tillbaka ett starkt engagemang för utlandskyrkan i Berlin. Drottning Victoria, Hans Majestäts Konungens farfars mor, var personligt engagerad i att söka få denna kyrka till stånd. Och själv har jag, liksom många av mina egna tyska familjemedlemmar, gärna kommit hit och följer er församling med intresse.

Vi berörs alla djupt av den fruktansvärda situation som just nu råder i Ukraina. Många kvinnor, barn och äldre har tvingats söka tillfälligt skydd i andra länder, bland annat här i Tyskland och givetvis även i Sverige.

Med anledning av detta har Kungen under våren upplåtit Slottskyrkan på Kungliga slottet för den ukrainsk-ortodoxa församlingen i Stockholm, en församling som saknar egen kyrkolokal. Flera hundra människor på flykt från kriget – barn, kvinnor och äldre – har kommit till slottskyrkan vid dessa tillfällen, för att fira gudstjänst tillsammans, på sitt eget modersmål.

Jag tänker på dem när jag står här i dag.
Jag tänker på den trygghet och den kraft som finns i församlingens särskilda gemenskap.
Och jag tänker på hur viktig Victoriaförsamlingen har varit för alla de människor som här har fått möjligheten att fira mässa, tillsammans, på sitt eget språk. Precis som vi ska göra lite senare i dag.

I svåra tider har Victoriaförsamlingen varit en tillflyktsort. Oavsett om det handlat om att lindra svenskars hungersnöd, att rädda judar och politiska motståndare från nazismens fasor, eller att hjälpa människor på östra sidan av Berlinmuren med mat, medicin och flyktvägar. Idag hjälper man med samma självklara mänsklighet de flyktingar som kommit från Ukraina.

Under ledning av enastående modiga personer som Birger Forell, Erik Perwe, Erik Myrgren och Heribert Jansson, har Victoriaförsamlingen stått upp för de svaga och de förföljda. Och gör så än i dag.

Församlingen erbjuder också en viktig mötesplats – inte bara för sina medlemmar. Jag har fått berättat för mig att nyanlända unga svenskar gärna äter kanelbullar i det renoverade caféet. Vilken förmån att ha ett sådant sammanhang att komma till!

Särskilt nära mitt hjärta är förskolan och skolan. Redan från början engagerade sig Victoriaförsamlingen i barnens utbildning och utveckling, och jag var mycket glad när dessa verksamheter fick större lokaler för något mer än tjugo år sedan.

Sist men inte minst erbjuder församlingen en möjlighet att fira de svenska högtiderna. Nu senast nationaldagen. Genom församlingens olika aktiviteter får de familjer som lever här en möjlighet att föra svenska traditioner, musik och kultur vidare till nästa generation. En ytterst värdefull gåva!

Meine Damen und Herren, es ist mir eine große Freude und Ehre, der Schwedischen Victoriagemeinde zu 100 Jahre eigener Kirche gratulieren zu dürfen. Ich wünsche Ihnen allen ein intensives und reiches Gemeindeleben und bin überzeugt, dass die Familien, die in beiden Kulturen leben, dieses als eine Chance empfinden.

Jag önskar Victoriaförsamlingen många år av intensivt församlingsliv, gratulerar än en gång på denna jubeldag och vill avsluta med en text ur Matteusevangeliet:

”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”

”Denn wo zwei oder drei versammelt sind in meinem Namen, da bin ich mitten unter ihnen.“

Tack så mycket.