H.M. Drottningens tal vid Barnahusdagen och 20-årsfirande i Linköping

För drygt 20 år sedan, under ett statsbesök på Island, besökte jag ett Barnahus. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare, men idén tilltalade mig direkt. Så enkel, och samtidigt så genial: Ett barn som utsatts för övergrepp ska få allt stöd och all hjälp på en och samma plats, utformat för att möta just det barnets behov. Det låter så självklart, och ändå var det så långt ifrån verkligheten då.

Vi känner nog alla till historien om flickan i USA som en gång för länge sedan gav upphov till Barnahusidén. Hon hade blivit utsatt för övergrepp av sin styvfar och var modig nog att anmäla. Efter en utdragen process med många förhör av olika instanser och till sist en fällande dom mot förövaren, sa hon: ”Jag önskar att jag aldrig berättat något”. För henne hade processen varit värre än själva brottet. Så föddes idén om Barnahus.

I ett Barnahus hörs barnet bara en gång, av en särskilt utbildad person. Samtidigt samlas alla berörda instanser kring barnet och samverkar för att ge stöd på bästa möjliga sätt.

Efter mitt besök på Island var jag fast besluten att föra modellen till Sverige! En så klok idé borde vara självklar. Men vägen dit var långt ifrån enkel. Många var tveksamma till att förändra etablerade arbetssätt och metoder.

Som tur var fanns ett viktigt undantag: med den tidigare Rikspolischefen och ordförande i Interpol, Björn Eriksson i spetsen trädde Linköping fram som modig pionjär och med stöd av min stiftelse World Childhood Foundation kunde verksamheten byggas upp. År 2005 hade jag den stora glädjen att inviga Sveriges första Barnahus här i Linköping.

Sedan dess har mycket hänt. Barnahusmodellen har spridits i landet och idag finns över 30 Barnahus i Sverige. Childhood har också tagit modellen vidare internationellt - till bland annat Tyskland, Moldavien, Polen och mitt under brinnande krig öppnades flera Barnahus i Ukraina. Bara för några veckor sedan hade jag besök av Brasiliens riksåklagare som kom hit för att hämta inspiration och kunskap. Jag ser fram emot att snart få besöka det första flytande Barnahuset i Brasilien, en stor båt som kommer kunna nå utsatta barn på otillgängliga öar i Marajó i norra Brasilien.

Allt detta är glädjande, men inte tillräckligt. Barnahusmodellen får aldrig bli statisk. Den måste ständigt utvecklas för att möta barnens verklighet. Onlineteknologi och AI innebär idag både hot och möjligheter: hot genom nya risker för övergrepp, men också möjligheter till bättre metoder och effektivare arbetssätt. Det måste vi ta vara på.

Barnahus vilar på en gyllene regel: barnet ska alltid vara i en bättre situation efter avslutad process, oavsett det rättsliga utfallet. Den regeln hoppas jag bär oss in i framtiden. Med barnet i centrum ska vi vuxna göra allt vi kan för att varje barn som utsatts för övergrepp ska bli hört, trott, få upprättelse och möjlighet att läka. Inget barn ska någonsin behöva ångra att det berättat.

Tack för de första 20 åren. Jag ser med tillförsikt fram emot de kommande.