Intendent Leila Tuuli, Husgerådskammaren

Att arbeta i en historisk miljö som samtidigt är ett kungligt residens kräver kunskap, kreativitet och förmåga att stundvis arbeta under tidspress. Den kombinationen skapar en mångsidig och unik arbetsmiljö, anser Leila Tuuli, intendent vid Kungl. Husgerådskammaren.

– Varje arbetsdag är en ny dag i en pågående historia.

Leila Tuuli, intendent vid Kungl. Husgerådskammarens avdelning för samlingar och dokumentation, har sitt kontor i ett av de många rummen på Kungl. Slottet. Slottets paradrum och festsalar ligger utåt mot staden, mindre salonger och bostadsrum mot den inre borggården. Den närmast kvadratiska slottsbyggnaden inrymmer också Rikssalen, Slottskyrkan och Skattkammaren liksom bland annat bibliotek, kontor och arkivutrymmen.

Överallt i slottet finns en mängd kulturhistoriska föremål från olika århundraden och stilepoker. Här finns också föremål med en särskild ceremoniell laddning, såsom riksregalierna och drottning Kristinas silvertron.

– Vi har ansvar för vården av och kunskapen om de här föremålen, som i många fall är världsunika. Därför får vi ofta frågor, både från forskare och från allmänhet, om det kungliga kulturarvet, säger Leila Tuuli.

Hon är utbildad vid Åbo Akademi och arbetade med konst- och kulturhistoria på olika museer i Finland då hon för drygt tio år sedan såg en annons om två lediga tjänster på Kungl. Husgerådskammaren.

– Jag hade tidigare arbetat inom universitetsvärlden och på museer, men främst med projekt i små enheter. Därför tyckte jag att det vore roligt och utvecklande att få arbeta i en större organisation. Och det är klart att möjligheten att få arbeta med de fantastiska samlingarna som finns vid de kungliga slotten lockade.

Det som är speciellt med att arbeta med det kungliga kulturarvet, berättar Leila Tuuli, är att de unika föremålen används i verksamheten: De kungliga slotten är inte museer, utan levande platser där statschefens officiella representation och Kungahusets övriga verksamhet äger rum.

– Jag brukar säga att många museer försöker återskapa en avslutad historia och visa hur det var förr. Vår verklighet är i stället att varje arbetsdag är en ny dag i en pågående historia, samtidigt som vi visar så stora delar av slottet som möjligt för besökare. Vi har en kontinuitet som knyter ihop historian med det som sker i dag. Det påverkar allt, bland annat valet av föremål som ska användas eller som kan visas. Till exempel är ju drottning Kristinas silvertron i Rikssalen ett föremål i statschefens ceremoniella verksamhet och inte ett museiföremål, även om vi tar hand om den lika varsamt som om den skulle stå på ett museum.

– När en besökare kommer hit och delar av slottet tillfälligt är stängt, pågår en febril verksamhet just på grund av statschefens arbete. Det kan vara konselj, utrikesnämnd, förberedelser för statsbesök, audienser eller olika symposier i aktuella frågor som Kungen eller Kungl. Familjen bjudit in till. Jag kan förstå om någon besökare blir besviken, men samtidigt är stängningen ett bevis på att Kungl. Slottet verkligen fortfarande i första hand är en arbetsplats och ett levande slott!

Kungl. Husgerådskammaren står för de ommöbleringar och förändringar av inredningar som krävs inför ceremonier och sammankomster. För att i så stor utsträckning som möjligt kunna hålla slottet öppet för besökare behöver det ske snabbt och effektivt.

– Vi har ett smidigt och intensivt samarbete som involverar många avdelningar inom hovet. Mycket av omflyttningar och ommöbleringar är också betydligt större och mera komplicerade än vad man kanske föreställer sig och många föremål är mycket större än vad motsvarande i privata hem är. De stora salarnas ljuskronor är till exempel enormt tunga och det krävs fler än tio personer för att smidigt kunna rulla undan eller rulla ut den stora mattan i Viktoriasalongen. Mattan är nämligen nästan 30 meter bred.

Det krävs fler än tio personer för att smidigt kunna rulla undan och rulla fram den stora mattan i Viktoriasalongen.

Leila Tuuli, Kungl. Husgerådskammaren